Sigrinn – in my line of sight

Denna scen utspelades framför mina ögon när jag var påväg hem från jobbet idag:

Pojke i 7-årsåldern, till annan pojke i ungefär samma ålder:

- Om man är pÃ¥ väg att bli ovänner ska man säga “förlÃ¥t” sÃ¥ fort man bara kan, det har jag läst, för dÃ¥ blir man inte ovänner.

storfot trampar hårt
lämnar ärr i marken
skogen läker långsamt
kanske aldrig


Skydda skogen

jag äter gojibär och
dricker tranbärsjuice
och väntar på våren

den riktiga våren
den med gröna musöron, bergslukt och smältvindar

inte kalendervåren med svarta datum i en almanack

utan den riktiga våren
med solljus och fågelskratt
med nyfödelse och lerstamp

den som ger värme i hjärtat



If con is the opposite of pro, is Congress the opposite of progress?

Through Isobelll (yea, with three L) I found this site with wonderful, cute flash mini games! They are beautiful!

Två hundnosar kom gående över berget. De satt på ett par mörkbruna stövlar. I stövlarna ett par overallklädda ben.
Svisch, svisch, sade det om den blå overallen. Bedump, bedump, sade det om stövlarna. Och pleck, pleck, lät det om den röda plastbunken pojken bar i ena handen.
Stövlarna nosade sig fram till pojkens favoritträd. Där stannade de och pojken tittade upp bland grenarna. Blicken stannade vid några tallkottar. De satt alldeles för högt upp för att pojken skulle nå dem.
Pojken tittade på den grova stammen. Skulle han kunna klättra upp i trädet? Hans syster kunde ju det.
Trädet var gammalt och alldeles knotigt. Pojken lade armarna om en grå knöl. Men med bunken i handen fick han inte något bra grepp.
Bunken fick stanna på marken och pojken försökte igen. Armarna om knölen, tyngden på överkroppen och sedan högra benet över trädstammen. Precis så hade hans syster gjort.
Nu satt han grensle över stammen och det var bara att ta sig vidare uppåt. Stövlarna fick fäste mot den skrovliga barken. Tumvantarna greppade om små utstickande kvistar. Snart kunde han nå de första dunderkottarna.
Men hur skulle han kunna klättra ned med dem i handen?

Läs vad Sveriges miljöhjälte i EU tycker om dagens politiska ledare.

Ytterliggare en aftonbladetartikel som kan vara intressant att läsa.

en lat fluga studsar mot ett fönster
den gamla väggklockan tickar
blank vaxduk under mina fingrar
golvet knarrar
det luktar kaffe och ladugård
det luktar bondkök

det är nästan så att tystnaden i luften knastrar

jag lägger ett pussel
med hjälp av bitar och fragment
av ditt liv
försöker lägga ett pussel som talar till mig
men är det din röst jag hör?

Clementine and dry air in my nostrils

Bright white light and chilly draft around my knee

The wind with the sound like birds in conversation

Pencil on paper making love in my ear