Hört pÄ restaurang i Haga igÄr:
Liten flicka: – Jag vill inte ha smör – jag vill ha varulvar! Flickans mamma: – VĂ„rrullar menar du nog, inte varulvar, varulvar Ă€r monster, du verkar ha fĂ„tt varulvar pĂ„ hjĂ€rnan.
Skrov utan riktig substans, grÄaktiga i nattens ljus, som av dimma.
De gled fram över himlen. De sÄg ut att hÀnga ifrÄn firmamentet. Som upphÀngda pÄ trÄdar. Som om nÄgon förde dem med stadig, varlig hand. Nattskepp. Skepp utan ljud. Natten blev tystare Àn innan. Vart var de pÄvÀg? Var kom de ifrÄn? Fanns hans mamma pÄ ett sÄdant skepp? Och hur skulle han nÄ dem?
Pojken strĂ€ckte ut en önskan, gav den en silvertrĂ„d och skickade ivĂ€g den mot skeppen. Sedan vĂ€ntade han lĂ€nge. Hela timmen som det tog för skeppen att glida förbi. Men han fick inget svar. Ingen reaktion. Inte nĂ„gon levande varelse syntes till pĂ„ skeppen. ĂndĂ„ kĂ€ndes skeppen levande.
Om han gick emot det hÄll som skeppen kom ifrÄn, skulle han hitta deras kajplats dÄ? Eller borde han gÄ Ät det hÄll dit skeppen for?
Vad sÀger du, BÀrnstenskatt? Han tittade pÄ knytet vid sina fötter. Katten sov, bekvÀmt hoprullad med svansen över nosen. Pojken suckade. Natten kÀndes ensam. Alldeles för stilla.
âThe most important thing in all human relationships is conversation, but people donât talk any more, they donât sit down to talk and listen. They go to the theatre, the cinema, watch television, listen to the radio, read books, but they almost never talk. If we want to change the world, we have to go back to a time when warriors would gather round a fire and tell stories.â