Sigrinn - in my line of sight

och det är jag med

Nu tycker jag att ni ska gå in på Skriva.net och titta på Emilie!

Ja, jag överlevde. Däremot sÃ¥ glömde jag kameran hemma, sÃ¥ inte ens en stämningsbild kan jag bjuda pÃ¥…

Det gick ok. Inte katastrof och inte superbra heller. Inga stakningar och bortkomningar, men aningen fort på sina ställen.
Publiken var tyst. (Kan iof bero på att jag inte läste på en krog den här gången utan på ett bibliotek.)
Men applåderade duktigt.
Sen kom en av våra elever (som är hälften så gammal som jag) och sopade mattan med Em och mig ; )

Skönt att det är över.
Fast egentligen så borde jag väl göra det oftare, då skulle det inte vara lika jobbigt. Och jag vill inte tycka att sådana saker är jobbiga.

Soppan efter åt var ritkigt god.

Jahapp. Då sitter jag här och funderar över vad det är jag har tackat ja till.
Eller snarare; undrar hur det kom sig att jag tackade ja.

Och dÃ¥ skäms jag; en icke obetydlig bidragande orsak var ju pengarna… Jag har blivit girig, en produkt av vÃ¥rat samhälle där man mÃ¥ste vara lönsam, mÃ¥ste göra pengar, mÃ¥ste konsumera.

Och sedan tänker jag; men, om det är det här jag vill leva av - då måste jag ju få betalt för det!
Även om det handlar om saker som de flesta anser att man ska ställa upp pÃ¥ gratis för det är ju kul och dÃ¥ behöver man inte fÃ¥ nÃ¥got betalt…
Men det är bara att inse; även en poet behöver betala hyran.

Ja, där kom det då: - Poet. - Jag ska uppträda. Läsa mina dikter högt på scen för första gången på fyra år.

Gulp.

.

Hälsa på Nejma för att se fler ordlösor.

Accesoarer är snygga. Men varken konsumtionen eller produktionen av dem kan vara livets – eller ens samhällets – mening. Då blir vi mentala U-landsbor, då kommer vi behöva få mentalt bistånd från tredje världen.

- Bob Hansson

Citatet är hämtat från Bob Hansson debattartikel i dagens Aftonbladet. Läs hela här.