Senaste tiden har det ramlat in en bunt kommentarer till detta inlägg. Jag vill klargöra några saker:
För det första så var det inte reenactment eller MHS som gjorde mig förbannad, utan TV-programmet och hur PROGRAMMET framställde föreningens aktiviteter. Jag tyckte det var väldigt märkligt att programmet valde att romantisera krig och dödande när det till råga på allt var ett program som hette Meningen med livet, det skar sig för mig.
Jag tror personligen att reenactment kan vara ett väldigt bra sätt att visa hur det har gått till eller kan ha gått till tidigare i historien och få folk att kanske lättare förstå och sätta sig in i olika situtationer. Jag har själv varit åskådare till ett mycket lyckat reenactment om andra världskriget. Skillnaden där var att det de visade var raka motsatsen till vad tv-programmet handlade om. Krig är inte kul, det är en fruktansvärt hemsk upplevelse, det är det alldeles för många människor i min närhet som har fått uppleva (en klart bidragande orsak till min starka reaktion).
Jag tycker absolut att det är bättre att folk leker krig än att de krigar på riktigt. Så länge det inte resulterar i en utbredd romantiserad bild av krigandet i sig. (En av mina kamrater när jag var i 20-års åldern funderade allvarligt på att bli yrkesmilitär efter lumpen med motiveringen “det är ju skitkul att kasta handgranater!” – jag är ledsen vänner, det är DEN inställningen som skrämmer mig.)
För det sista så är det intressant att alla kommentarer ramlar in nu, när det är tre veckor sedan inlägget publicerades. Är det månne någon bloggprenumeration som fått fnatt på uppdateringslänkarna?
