Sigrinn – in my line of sight

Vi lever i ett samhälle som bara bli mer och mer omänskligt.

Vad är meningen med livet? Är det att ha ett heltidsjobb kosta vad det kosta vill? Ska vi splittra familjer och gå över lik, köra människor till gränsen för vad man psykiskt orkar med och kanske till  och med knuffa dem utför?

Har vi längre någon valfrihet? Ett djur som trängts in i ett hörn och inte längre ser sig ha några val ger antingen upp eller blir ett farligt djur. Är det så vi ska bli? Ska vi ge upp våra liv och vår lycka för att bli kugghjul i ett maskineri någon annan styr?

Vad har vi för värde? Vad finns det för gränser för vad som är rimligt och inte? Hur långt ska det gå?

idag bildar molnen
verkligen en front,
som en armé på avstånd,
ihoptryckta på rad,
som väntar på signal

 

under belägring
väntade du
medan stormarna piskade
ditt ensamma hus

Snacka om att romantisera krig. Det är häftigt och beroende framkallande som knark att skjuta med coola vapen. Det är nÃ¥got man skrattar Ã¥t och vill ha hemma… Det är vad som sägs i tv-programmet du kan se här. Det är nog inte särskilt mÃ¥nga krigsveteraner med i den föreningen…

Till råga på allt musiklägger de med joddling när män utklädda till militärer smyger runt i skogen. Allt för att det ska vara så glatt och klämkäckt som möjligt.

Jag blir kräkfärdig. Men jag vet inte om det är själva föreningen eller tv-programmet som ger mig mest obehag. Själva programmet tror jag, som väljer en sådan vinkel, när programmet till råga på allt är döpt till Meningen med livet. Inte en enda eftertanke någonstans, och det får jag väl ändå hoppas att det finns lite av i själva MHS (Militärhistoriska Sällskapet).

Jag har viss förståelse med folk som kan tycka att uniformer är snygga. Men att tycka att krig är roligt? Väx upp, gubbar!
Gå med i Nordic Battle Group eller FN:s fredsbevarande styrkor och lär er något om livet.

You know these pay-it-forwards-ideas swimming around both on the net and in real life? The most famous one is where you do something good for another, and that person pass it on and does something god for yet another, and so on…

Well, now we’ll take it up a notch, we’re going creative! (Boosta kreativiteten hörrni!)
A nice little kick-off or kick start for me, who want to be more creative than I am right now.

I will send a handmade gift to the first three people who leave a comment to this entry requesting to join this PIF (pay it forward) exchange. I don’t know what that gift will be yet and you may not receive it tomorrow or next week, but you will receive it within 365 days, that is my promise. The only thing you have to do in return is pay it forward by making the same promise on your blog. So it’s only for bloggers, sorry you other folks (unless you’re one who knows me IRL and would like to participate in another way…).

It was Amy who passed this one on to me. So, what are you waiting for?

Temat en/ett ger mig associationer till något ganska ensamt, som inte har sällskap av andra, som står för sig själv, kanske sticker ut lite. Därav:

En boj. En färgklick.

 

Jag har virkat Sveriges största (?) grytlapp till min bror i inflyttningspresent.
(Får hoppas att han inte läser det här på några timmar än)
Den kommer även att fungera utmärkt som grytunderlägg…

Vad varje man bör ha i sin första förstahandskontraktslägenhet!