Varför mÄste man dela upp hela den hÀr debatten om jÀmstÀlldhet i sÄ att sÀga tvÄ (eller fler) lag?
Varför kan vi inte enas om att det förekommer diskriminering av BĂ DE mĂ€n och kvinnor? Varför kan vi inte arbeta för att minska diskrimineringen av bĂ„da könen? Varför ska det vara pajkastning om vem det Ă€r mest synd om? Och vem som har mest rĂ€tt? Varför kan vi inte sĂ€ga “javisst har du rĂ€tt i X, men jag tycker inte att vi fĂ„r glömma bort Y heller, vi kanske ska försöka hitta ett sĂ€tt att ta itu med bĂ„de X och Y?”. IstĂ€llet tycker jag att debatten lĂ„ter sĂ„hĂ€r: “Vi mĂ„ste göra nĂ„got Ă„t X! – “Men hallĂ„, det Ă€r vĂ€l Ă€ndĂ„ Y som Ă€r problemet? – Men det Ă€r störst problem med X! – Nej, Y! – Nej, X! – Nej, Y!” osv…
Varför ska vi dela upp det i mansgrupper och kvinnogrupper? För riktig jĂ€mstĂ€lldhet Ă€r jag övertygad om att vi behöver arbeta tillsammans, inte splittra upp oss i grupper som centrerar pĂ„ egenintresse, oavsett vilket kön man rĂ„kar ha. Alla mĂ€nniskor borde ha samma rĂ€ttigheter och lika mycket vĂ€rde, och samma rĂ€tt till att bli bemötta med respekt – oavsett hudfĂ€rg, handikapp, Ă„lder, sexuell lĂ€ggning eller kön.



