Så är årets trevligaste jultradition över. Mycket mysigt även denna gång!
Även om det kanske blev lite mer knyt och lite mindre berättarkväll än vanligt.
Men alla deltog med bidrag till myset och skratten och allt.
Det var vegetariska pajer, marinerade bönor, chilihummus, ugnsbakade morötter, youghurtdippar, potatischips, wienernougat (som det senare spelades wienernougat-tetris med), pepparkakor, kryddkakor, äppelpaj, vitt vin…
Det var poesiuppläsning, sagoberättande, försäkringshistorier, limmerickar, galenskaparna, Stig Dagerman-uppläsning och en hel del mer…
Jag är nöjd.
Jag är helnöjd =).
Mer berättarkvällar åt folket!
Chalksoul läser en av sina dikter under berättarknytet.
Stina på Hemma På Landet har gjort en helt egen bloggutmärkelse som hon vill ge till alla som följer hennes blogg. Och det måste jag ju säga att jag gör. Stina skriver roligt om sitt liv, sitt pyssel, sin snötokiga hund och sin dotter. Det är glädje och värme i hennes blogg. Jag har några bloggar som jag prenumererar på, som gör mig på bra humör och som jag brukar läsa när jag slår på datorn på morgonen. Ett fint sätt att starta dagen på.
… Med kamera, men utan sladden för att föra över bilderna till datorn. Inte för att jag tror att jag kommer att ha särskilt mycket tid framför skärmen. Här ska socialiseras! Lagas mat, fotograferas, spelas spel, tittas på bilder, promeneras, träffas nytt folk, julhandlas…
Jag återkommer senare, med andra ord. Jag har ju inte ens hunnit kolla in alla bidrag i bloggutställningen än.
Idag visar 53 bloggar upp sina utställningsobjekt, allt efter Juniforms initiativ.
Mitt bidrag – ett armband virkat av videoband.
Först gäller det att få ut videobandet ur kassetten, det finns två sätt att gå till väga, men spola först bandet antingen helt framåt eller bakåt om möjlighe finns. Sedan kan man antingen hålla inne spärrknappen och dra ut allt band i en enda stor hög – rekommenderas inte, det blir trassligt och en himla massa. Alternativ två är att rota fram en skruvmejsel och skruva isär kassetten (det kan krävas en del vridande, bankande och brytande), då får du till slut bandet fint upprullat på spole.
Jag virkade en del provstycken för att känna mig fram vad gällde storlek på virknål och ev. mönster, innan jag satte igång med att virka själva armbandet. Fastnade för ett och virkade på till lagom längd. Att virka i videoband går ganska långsamt, är hårt och inte det lättaste att få jämt. Men det gnisslar och glittrar!
Sedan kom valet – hur fästa? Med vanlig knapp och knapphål? Jag bestämde mig för att testa med tryckknapp, jag tog fäständarna på videobandet och sydde på knappbitarna, det var ett evigt pillande att få igenom videobandet i de små tryckknappshålen, men till sist gick det! Det var då jag upptäckte att videobanden var för tjocka, tryckknappen gick inte igen. Det var bara att repa upp, fästa ändarna och sy fast tryckknapparna igen, med svart björntråd den här gången.
Så gick det till när jag gjorde mitt armband!
