Sigrinn – in my line of sight

Ingen polis skickar ut varningsmail om virus.
Och du kommer inte att få pengar om du hjälper någon snubbe att komma åt ett bankkonto i Afrika.
Och du har inte vunnit en massa pengar utan att ha köpt en lott.
Och du kan aldrig donera pengar till behjärtansvärda ändamål bara genom att vidarebefordra ett mail från din inkorg.

Det gÃ¥r att kolla pÃ¥ nätet ifall ett meddelande är spam eller inte, antingen genom en sida som listar spam och hoax (som tex http://www.hoax-slayer.com/) eller genom att göra en google-sökning pÃ¥ mailrubriken eller en fras av mailet. Den första träff som dyker upp pÃ¥ google när du söker pÃ¥ ‘Vykort frÃ¥n HALLMARK’ är följande, frÃ¥n 2008.

Det går minst lika snabbt att kolla ifall ett mail är spam som att vidarebefordra mailet till sina vänner (dessutom slipper dina vänner risken att bli utsatta för ev. medföljande malware eller mailadressfiske).

SÃ¥ snälla människor – sluta vidarebefordra skräppost.

Ang. Norrhytt (poesiprojekt):

Jag har brottats en del med tankar kring hur mycket jag ska hålla mig till fakta och hur mycket jag ska tillåta mig att hitta på för gestaltandets, historiens och formens skull. Har det med mitt samvete att göra, hur sann jag känner att jag behöver vara för att göra rättvisa av någon som inte längre finns? Hur långt sträcker sig min konstnärliga frihet i förhållande till mitt eget samvete? Jag känner att jag snart kommer att närma mig ett vägskäl här. Än så länge bygger alla dikter på det som hänt på riktigt, ska jag ha det så även i fortsättningen, ska alla dikter få bli biografiska? Eller är det bättre både för dikt och för inblandade personer att fabricera somligt? Att göra gränsen mellan verklighet och dikt luddig och lämna läsaren lite smått osäker på vad som är sant och inte?