Sigrinn – in my line of sight

Jag blev alldeles rörd när jag öppnade min post idag. Inte nog med att jag hade fått rolig post (= något annat än räkningar). Det var alldeles oväntad få-mig-att-le-post!

jag äter gojibär och
dricker tranbärsjuice
och väntar på våren

den riktiga våren
den med gröna musöron, bergslukt och smältvindar

inte kalendervåren med svarta datum i en almanack

utan den riktiga våren
med solljus och fågelskratt
med nyfödelse och lerstamp

den som ger värme i hjärtat

Två hundnosar kom gående över berget. De satt på ett par mörkbruna stövlar. I stövlarna ett par overallklädda ben.
Svisch, svisch, sade det om den blå overallen. Bedump, bedump, sade det om stövlarna. Och pleck, pleck, lät det om den röda plastbunken pojken bar i ena handen.
Stövlarna nosade sig fram till pojkens favoritträd. Där stannade de och pojken tittade upp bland grenarna. Blicken stannade vid några tallkottar. De satt alldeles för högt upp för att pojken skulle nå dem.
Pojken tittade på den grova stammen. Skulle han kunna klättra upp i trädet? Hans syster kunde ju det.
Trädet var gammalt och alldeles knotigt. Pojken lade armarna om en grå knöl. Men med bunken i handen fick han inte något bra grepp.
Bunken fick stanna på marken och pojken försökte igen. Armarna om knölen, tyngden på överkroppen och sedan högra benet över trädstammen. Precis så hade hans syster gjort.
Nu satt han grensle över stammen och det var bara att ta sig vidare uppåt. Stövlarna fick fäste mot den skrovliga barken. Tumvantarna greppade om små utstickande kvistar. Snart kunde han nå de första dunderkottarna.
Men hur skulle han kunna klättra ned med dem i handen?

… that was what I thought when I prepared my dinner for tonight.

But unfortunately I only wrote down the recipe in swedish, so you’ll have to do with that:

Vi kan kalla det Morotssoppgryta:

1 msk rapsolja
2 stora gula lökar
3 stora morötter
vitlök
1-2 msk honung
massor med ingefära
1 nypa salt
8 – 10 dl vatten
1 dl röda linser
2-3 nävar krossad bulgur
en liten skvätt vinäger (valfritt)
lite italiensk salladskrydda

Hacka löken och fräs den i olja på låg värme tillsammans med vitlök (hackad, pressad eller pulver).
Finhacka morötterna och blanda ned i lökfräset.
Tillsätt honung, ingefära och salt.
Häll över kokande vatten och tillsätt linserna, låt puttra under lock en stund (10-15 minuter).
Smaka av med eventuellt mer ingefära och vitlök. För att bredda smaken kan du även ha i lite italiensk salladskrydda (+ eventuellt lite vinäger).
Ha i den krossade bulguren och låt puttra ytterliggare någon minut, tills grynen svält och soppgrytan tjocknat lite.

Sigrinn har skaffat twitter.

Där tänkte jag framförallt posta intressanta länkar, företrädesvis sånt som har med kreativitet och skapande att göra.

Kanske även några ord då och då om bra saker som händer.

Vill du följa? Klicka!

Tog med mig kameran idag.
Hann knäppa några bilder, som jag glatt konstaterade blev bra.
Upptäckte sedan att minneskortet satt kvar hemma i datorn.
= Inga bilder sparade.
Alls.

Jag blev bjuden på konsert i helgen.
Fin, härlig, skönsjungande upplevelse. Heather Nova, tillsammans med den imponerande musikern Arnulf. Och som förband Ben Taylor.

Det är bra att ha vänner som hittar på såhär roliga saker att distrahera ens tankar med.

Ben Taylor och Heather Nova på Stora Teatern i Göteborg.

Ha inte en mobiltelefon (med handsfree) och en mp3-spelare (med hörlurar) i samma ficka.

Jag har påbörjat en jobbdagbok.
Dels för att få lite mer struktur, samla tankar och vad jag har gjort och inte gjort på en plats.
Dels för att få en bättre överblick och insikt i vad jag faktiskt gör, vad timmarna ägnas åt.

Idag kändes till exempel som en dag dÃ¥ allt gÃ¥tt väldigt segt och jag fÃ¥tt lite gjort, inte alls sÃ¥ mycket som jag planerat (inte helt och hÃ¥llet mitt fel eftersom jag inte fick tag pÃ¥ en massa viktiga personer, men ändÃ¥) – fast när jag skrivit in i dagboken vad jag faktiskt pysslat med (med jobbanknytning) sÃ¥ blev det ändÃ¥ en hel del. DÃ¥ kändes inte dagen sÃ¥ bortkastad längre.