Sigrinn – in my line of sight

Låt inte andra definiera ditt liv.

En stund ute i solen gjorde att jag:

* bearbetade 16 dikter
* läste skrivmetodik
* kom på en ny romanidé som jag skrev ett par sidor om på stört. Först efter att ha skrivit ned den insåg jag att den eventuellt kan ses som en fortsättning på en lite äldre idé…
* utvecklade ett diktkoncept som är inspirerat av webbdesignkodning

MEN, jag behöver komma vidare och bli färdig med de idéer jag redan har istället för att få nya! Min hjärna är inte så bra på split-vision längre…

Jag har torsdagar och helger som mina huvudsakliga skrivardagar.
I sämre perioder kan det vara svårt med motivationen vissa helger.
I bra perioder jobbar jag även med skrivandet på min fritid på måndagar och tisdagar. De dagar jag undervisar kan jag ha väldigt svårt för att skriva själv, det blir för mycket metatankar kring det hela, och trots att mina elever inspirerar så känner jag mig samtidigt alldeles mätt på skrivande när jag kommer hem därifrån.

De senaste månaderna har jag lagt mycket tid på research. Jag har intervjuat ett par äldre släktingar, jag har letat info om mitt skrivobjekt på bibliotek och på internet, och alldeles nyligen kom jag över inte mindre än 1,5 kilo vykort och brev som har med honom att göra, och som jag nu går igenom och hämtar både information och inspiration ifrån. Det tar lång tid att läsa dessa nya guldgruvor, då okända handstilar och gammaldags skrivstil måste dechiffreras, men det är spännande!

Jag har också lagt en hel del tid på schack-research: Vad finns det för terminologi? Hur går det till när man tävlar i det? Vad finns det för olika sätt att spela på? Och så vidare.

Det råkar inte finnas någon inspirerande schackmänniska därute?

Jag tänkte börja blogga lite mer igen. Jag tänkte köra igång med fokus på skrivande, så får vi se var det bär i väg sen. Jag börjar med tankar kring mitt eget skrivande.

Just nu försöker jag lägga störst skrivfokus på ett poesiprojekt kallat Norrhytt.

Ibland skriver jag hela dikter på en gång, men oftast så blir det enstaka fraser och stycken som sedan får ligga och mogna, petas i, vänta på partners, och slutligen kanske flera veckor eller månader efter nedskrivandet sammanfogas till en helhet.
Ibland gör jag flödesskrivningar som jag sedan antingen dissekerar till en dikt eller hämtar fraser eller inspiration ifrån. Ibland gör jag flödesskrivningar om helt andra saker bara för att ”värma upp” och komma i skrivarstämning.

Min inspiration kommer ofta i vågor, men jag har lärt mig att arbeta med mina projekt även när ”andan inte faller på” (annars riskerar det att bli lite väl ostrukturerat), men så har jag också lärt mig olika tekniker för att locka fram inspiration (något som jag tycker är en viktig del av skrivandet).

Hur viktig är lusten för dig i ditt skrivande?

Jag har kommit igång med att promenera lite mer nu efter sommaren. I förrgår blev det 5,5km utöver vardagsmotionen (som tyvärr inte uppgår i mer än ett par kilometer och ett par hundra trappsteg).
Idag 5km. Imorgon hinner jag nog inte med mer än tre extra kilometer. På fredag vet jag inte, men till helgen ska det bli mer. Måste ju ladda upp för bokmässan…

Jag blev alldeles rörd när jag öppnade min post idag. Inte nog med att jag hade fått rolig post (= något annat än räkningar). Det var alldeles oväntad få-mig-att-le-post!

jag äter gojibär och
dricker tranbärsjuice
och väntar på våren

den riktiga våren
den med gröna musöron, bergslukt och smältvindar

inte kalendervåren med svarta datum i en almanack

utan den riktiga våren
med solljus och fågelskratt
med nyfödelse och lerstamp

den som ger värme i hjärtat

Två hundnosar kom gående över berget. De satt på ett par mörkbruna stövlar. I stövlarna ett par overallklädda ben.
Svisch, svisch, sade det om den blå overallen. Bedump, bedump, sade det om stövlarna. Och pleck, pleck, lät det om den röda plastbunken pojken bar i ena handen.
Stövlarna nosade sig fram till pojkens favoritträd. Där stannade de och pojken tittade upp bland grenarna. Blicken stannade vid några tallkottar. De satt alldeles för högt upp för att pojken skulle nå dem.
Pojken tittade på den grova stammen. Skulle han kunna klättra upp i trädet? Hans syster kunde ju det.
Trädet var gammalt och alldeles knotigt. Pojken lade armarna om en grå knöl. Men med bunken i handen fick han inte något bra grepp.
Bunken fick stanna på marken och pojken försökte igen. Armarna om knölen, tyngden på överkroppen och sedan högra benet över trädstammen. Precis så hade hans syster gjort.
Nu satt han grensle över stammen och det var bara att ta sig vidare uppåt. Stövlarna fick fäste mot den skrovliga barken. Tumvantarna greppade om små utstickande kvistar. Snart kunde han nå de första dunderkottarna.
Men hur skulle han kunna klättra ned med dem i handen?

… that was what I thought when I prepared my dinner for tonight.

But unfortunately I only wrote down the recipe in swedish, so you’ll have to do with that:

Vi kan kalla det Morotssoppgryta:

1 msk rapsolja
2 stora gula lökar
3 stora morötter
vitlök
1-2 msk honung
massor med ingefära
1 nypa salt
8 – 10 dl vatten
1 dl röda linser
2-3 nävar krossad bulgur
en liten skvätt vinäger (valfritt)
lite italiensk salladskrydda

Hacka löken och fräs den i olja på låg värme tillsammans med vitlök (hackad, pressad eller pulver).
Finhacka morötterna och blanda ned i lökfräset.
Tillsätt honung, ingefära och salt.
Häll över kokande vatten och tillsätt linserna, låt puttra under lock en stund (10-15 minuter).
Smaka av med eventuellt mer ingefära och vitlök. För att bredda smaken kan du även ha i lite italiensk salladskrydda (+ eventuellt lite vinäger).
Ha i den krossade bulguren och låt puttra ytterliggare någon minut, tills grynen svält och soppgrytan tjocknat lite.