-
storfot trampar hÄrt
lÀmnar Àrr i marken
skogen lÀker lÄngsamt
kanske aldrig
Skydda skogen
jag Àter gojibÀr och
dricker tranbÀrsjuice
och vÀntar pÄ vÄren
den riktiga vÄren
den med gröna musöron, bergslukt och smÀltvindar
inte kalendervÄren med svarta datum i en almanack
utan den riktiga vÄren
med solljus och fÄgelskratt
med nyfödelse och lerstamp
den som ger vÀrme i hjÀrtat
en lat fluga studsar mot ett fönster
den gamla vÀggklockan tickar
blank vaxduk under mina fingrar
golvet knarrar
det luktar kaffe och ladugÄrd
det luktar bondkök
det Àr nÀstan sÄ att tystnaden i luften knastrar
jag lÀgger ett pussel
med hjÀlp av bitar och fragment
av ditt liv
försöker lÀgga ett pussel som talar till mig
men Àr det din röst jag hör?
Bright white light and chilly draft around my knee
The wind with the sound like birds in conversation
Pencil on paper making love in my ear
Vilka ord du hade skrivit
vilka berÀttelser du hade talat
fÄr jag aldrig veta
För du var en gÄta
som fick ett sorgligt svar
~
Jag sover aldrig före natten.
~
Jag sover aldrig
före natten
~
jag sover
aldrig
före natten
~
. . . . .
idag gÄr tiden lÄngsammare
Ă€n vad jag upplever att den brukar
sekundtickandet dröjer
ett halvt hjÀrtslag för lÀnge
GÄr jag fortare?
. . . . .
…
sakta klingar tonerna i kyrkorummet
hÀnger kvar som minnen i luften
rök och damm som faller mot golvet
en nÀrvaro som rörelser i ögonvrÄn
ljuset som sakta försvinner
tystnaden som kryper in,
slingrar sig om dammet,
golvstenarna, ljusstakarna,
och tar tonerna i sin famn
…
orosmonstret under min navel
har alldeles för stor haka,
den rymmer alldeles för mÄnga
Ă€ckliga tungor
de spretiga vassa ögonen
Ă€r vertikalt hopknipna
som om den stÀndigt krystar
och munnen, uppÄtvÀnd
bÄde hÄrd och sladdrig
vÀntar pÄ att fyllas
blÄsa upp hakan ytterliggare,
skrymma den, med naveltungor